De belgiska vallhundarna
finns i fyra olika variationer, groenendael, laekenois, malinois och tervueren. De olika hundarna skiljer sig åt i pälsen, annars är det inget som skiljer dem åt. De har samma temperament och personlighet, de är lika stora och ser (förutom pälsen) likadana ut.

Alla belgiska vallhundar används till samma ändamål, de är alla brukshundar som passar väldigt bra till vakt och vallning. Samtidigt som de är bra sällskapshundar.

I vissa länder anses de fyra variationerna vara samma ras och får då ett gemensamt namn. Då kan hundrasen heta allt från endast belgisk vallhund (på det aktuella språket) eller med ett eller en kombination av de fyra varianternas namn i koppling till namnet belgisk vallhund.

Tervueren

TervuerenTervueren får sitt namn från en by i Belgien öster om Bryssel. Rasen är långhårig till skillnad från övriga raser inom kategorin belgiska vallhundar. Rasen finns i färgerna röd eller grå, och många av dem har även svarta toppar oavsett övriga färger.

När tervueren visas upp på utställningar är det något strikt hur de ska se ut i de länder där sorten anses vara en egen ras. Till exempel kan man inte ställa ute en tervueren hane som inte har några svarta markeringar i pälsen. Lite vit päls på bröstet eller tårna är godkänt, men mer än så får där inte vara om hunden ska hålla den rasstandard som finns. Den röda pälsen kan finnas i olika varianter och toner, och kan till och med i vissa ljus se något ljusgul ut. På vissa ställen är det endast den röda tervueren som får ställas ut då det gråa anses gå i mot rasstandarden.

I Sverige anser man att alla de fyra hundraserna är en och samma ras. Tervueren är då endast ett sätt att definiera vilken färg och längd på pälsen hunden har.